Istället för det planerade bygget av en speciell sandbana för åtskilliga tusenlappar har vi delat upp vår påtagligt breda rakbana i en lättare/snabbare och en tyngre halva.
Vad som behövdes var en smalare harv med långa harvpinnar för att få djup i banan.
Det rätta gruset fanns där redan.
Nu kan man växla mellan den snabbare och långsammare delen helt efter träningsfilosofi och det går
ju också utmärkt att sparra hästar mot varandra från de olika banunderlagen.
Alla verkar var nöjda med lösningen så vitt jag förstår och det är väl inte helt vanligt i travsammanhang.
En pragmatisk lösning, för att använda ett fint ord.
