Hans på Mariebergstravet har haft ett hästjobb i 55 år: ”Just nu känns det roligare än någonsin"
NA Affärsliv april
Travintresset hos Hans Karlsson vaknade redan när han som 8-åring stod och tittade på travhästar. Familjen hade sommarstuga i närheten av travbanan i Marieberg.
– Det grundlade intresset och jag har inte missat många lopp sedan dess, säger han.
I dag driver han tillsammans med sin familj ett travstall som tränar och tävlar med ett 30-tal hästar.
- Intresset håller i sig än, 55 år senare, konstaterar han.
Redan som 12-åring hade han en egen häst, ett russ som hette Pilot Jr som han tävlade med. Men det tog tid innan han kunde ägna sig på heltid åt travsporten. I stället arbetade han parallellt som travreporter på Örebro-Kuriren och NA.
– Men jag drömde hela tiden om att bli travtränare. 1986 gjorde jag slag i saken. Jag samarbetade med Carl-Erik Lindblom, Örebros främste travkusk någonsin. Han skulle flytta till Göteborg och ville att jag skulle följa med, och så blev det. När chansen kom att jobba med trav på heltid så tvekade jag inte. Det var ju det jag hade drömt om.
Två och ett halvt år senare återvände Hans Karlsson och Carl-Eric Lindblom till Örebro, och fortsatte med trav i var sitt företag, men fortsatte att samarbeta.
Och sedan har det, om uttrycket tillåts, travat på.
Hans Karlsson driver sitt travstall som enskild firma tillsammans med hustrun Barbro, dottern Anna och sonen Petter.
– De första åren var jag både kusk och tränare, men 1996 slutade jag som kusk, jag hade blivit för tung, berättar Hans Karlsson.
– Stallet blev starkare när jag slutade köra själv. Jag kunde koncentrera mig på att träna hästarna och anlita de bästa kuskarna till att köra.
Det finns ett 20-tal professionella frilanskuskar i Sverige som har det som heltidssyssla, och ytterligare ett hundratal som ägnar sig åt det på deltid.
- Jag jobbar med kuskar från hela Mellansverige. I branschen kallas de ”catch drivers”, berättar Hans Karlsson.
Numera har även dottern Anna Karlsson och sonen Petter Karlsson etablerat sig som travkuskar.
– De har liksom jag vigt sina liv åt travet, och de har gjort bra ifrån sig, säger Hans Karlsson.
När Stall Hans Karlsson, som företaget heter, var som störst tränade man närmare 70 hästar och hade fem anställda.
– Nu har vi drygt 30 hästar och inga anställda utom familjen. Det är en mer lagom nivå, det blev stressigt att sköta en så stor verksamhet, säger Hans Karlsson.
Av hästarna i stallet är familjen själv ägare, helt eller delvis, till 15. De övriga har andra ägare som hyr stallets tjänster.
– Det är helt avgörande för framgången och ekonomin att äga hästar själv. Jag köper in mellan fem och tio hästar varje år. Jag har bra kontakter med uppfödare. Jag försöker hitta hästar som är billiga men bra. Jag brukar köpa för 20 000 kronor. Det är ett skäl till att vi får verksamheten att gå runt.
Stallets stjärna just nu heter Rafiki Fri och har sprungit in nära 650 000 kronor på tre säsonger. Men uppfödarna går inte lottlösa om de sålt en häst som tar hem prispengar. De får också prispengar när ”deras” hästar vinner motsvarande 20 procent av prissumman. Uppfödaren som sålde Rafiki Fri för 20 000 har därmed fått 130 000 kronor i prispengar i efterhand.
– Det är tufft att vara uppfödare, det är svårt att hitta köpare till alla hästar, berättar Hans Karlsson.
Det blir långa arbetsdagar vid travbanan.
– En vanlig arbetsdag jobbar man 8-18, men när man åker på tävling brukar man inte vara hemma förrän vid midnatt, berättar han.
– Det blir en livsstil, lite som gamla tiders lantbruk. Hästarna måste skötas varje dag, vi åker aldrig på semester.
Han uppskattar att 90 procent av arbetstiden går åt till direkt arbete med hästarna i form av träning och skötsel. Varje enskild häst tränas ungefär varannan dag.
– Övrig tid ägnar jag till stor del åt att sitta vid datorn och leta efter lämpliga lopp att delta i. Vi gör ungefär 300 till 400 starter per år. Det rent administrativa arbetet med företaget sköter min fru Barbro.
Stall Hans Karlsson håller sig till banor inom cirka 30 mils radie från Örebro.
– Längst bort är Åby i Göteborg. Och så åker vi till bland annat Eskilstuna, Karlstad, Mantorp, Borlänge och Solvalla i Stockholm, förutom tävlingarna hemma på Marieberg, säger han.
Stallets hästtransportbil körs ungefär 10 000 mil om året, och brukar bytas ut vart tredje år.
Hela verksamheten är inrymd i hyrda lokaler vid travbanan i Marieberg. Sammanlagt är ett tiotal professionella tränare aktiva i anslutning till Örebrotravet och ytterligare ett tiotal på andra platser i länet, uppskattar Hans Karlsson.
– Störst bland tränarna här i området är Åke Lindblom i Götlunda, räknat i placeringar och prispengar. Jag är nummer två, säger Hans Karlsson.
I hela landet finns det omkring 400 professionella tränare. Ett 20-tal av dessa räknas som riktigt stora med cirka 100 hästar vardera i träning.
– Dessutom finns det tusentals tränare som har det som hobby eller bisyssla. Många är lika skickliga som professionella tränare, men de tar inte risken att försöka leva på det, säger Hans Karlsson.
Hans Karlsson jämför hästarna i sitt stall med ett fotbollslag.
– Det gäller att ha nya talanger på tillväxt. Hästarna är ett år gamla när de köps in och brukar tävla i cirka fem år, men man får hela tiden fråga sig om de platsar eller är tillräckligt lovande för att få vara kvar. Hästar som inte platsar får säljas till amatörverksamhet, det är som fotbollsspelare som får gå ner till lägre divisioner.
Det är ett 20-tal hästägare som anlitar Stall Hans Karlsson. Flera av hästarna har alltså flera delägare.
– Det är människor som framför allt drivs av häst- och travintresse. Det är ingen som räknar med att göra några stora pengar, de har andra inkomstkällor och är beredda att betala för chansen att få äga en häst som kan bli en stjärna.
För egen del konstaterar Hans Karlsson att det har gått bra hela tiden han har varit i branschen.
– Just nu känns det roligare än någonsin. Jag har med mig summan av allt jag har lärt mig under åren och har det starkaste materialet någonsin. Jag hoppas få vara frisk så att jag kan hålla på i tio år till. Jag tävlingskör ju inte själv längre, och det är det som sliter hårdast på kroppen
